Lugnet låg över Åstorp. Åkern syntes tom och ödslig från det lilla fönstret i stugan. Hela familjen satt samlad i det gemensamma rummet. Det var pappa Andreas, mamma Anna Maria, lillflickan Matilda, morfar Lars och mormor Stina. Alla vuxna var sysselsatta med olika göromål. Lilla Matilda sov i den hemsnickrade vaggan. Utanför blåste det så det hördes genom fönsterkarmen. Pappa Andreas mumlade lite tyst om att han hoppades på en bra vår för såddens skull, mamma Anna Stina hoppades att sommaren skulle bli varm då hon skulle föda familjens andra barn. Vid öppna spisen stod mormor Stina och rörde i kitteln. Morfar Lars sa att i år skulle det bli ett bra år, det hade han räknat ut.

Tidigare på dagen hade familjen varit i kyrkan, precis som alla andra söndagar. De hade tagit sig dit med häst och vagn. I vagen satt de på varma fårfällar och hade tjocka ullfiltar om sig.

Efter högmässan hade de pratat med andra från byn. De ha hade fått veta att några börjat fundera på att lämna landet och ta sig till Amerika.

Men familjen på Åstorp hade inga sådana planer. De hade sin gård att ta hand om.